fortfarande ingen aning om hur allt fick plats

Idag åkte jag och Jelander till Smålandstrakterna på en liten roadtrip, för att samla ihop saker till projektarbetet. SItter fortfarande och småskrattar för mig själv när jag tänker på allting. 
Att härma min bror och hennes föräldrar varje gång vi körde förbi en fartkamera var nästan det roligaste. Typ panik med att få ner den där saken ovanför ansiktet. Dog.
Sen så är vi helt inställda på att det vi ska få bara är några påsar. Haha, några påsar???? SHENA.
Det gick bra när vi åkte förbi Gislaved och Forsheda. Utmärkt, några påsar var, från ställena. I Värnamo blev det dock lite jobbigare när innehållet i två fullastade bilar skulle få plats i pappas stackars bil. Dom drog och dom slet, pustade och ojade men vi fick på något sätt in allting. När dom hade åkt skulle vi omorganisera och stod som två flyktingar på parkeringen utanför Ica och lastade in och ut allting. Såg verkligen ingenting, det var fullastat ända upp till taket haha. Ska inte glömma att nämna att Jossan, mitt på parkeringen, böjde sig in över alla påsar och gjorde magplask på dom några gånger för att platta till alla kläder så fler saker kunde få plats. Dog för andra gången.  
I väntan på Antigona och hennes feta påsar fick vi än en gång ta ut allting och sen försöka putta in hennes saker också. Då kom jag på att jag hade glömt att vi skulle möta upp en tjej till och ja, det gick ju som det gick. Försök att få in en fet låda och massa påsar i en redan proppfull bil. Fick hälla ut hälften av leksakerna på golvet i bilen för att ha någon chans att klara detta haha. 
Men är riktigt stolt över Jelander, hon packade det så fint så jag tror hon är mogen för en resa till Bosnien med bil. Ni vet, då man tar med sig halva huset och allt ska få plats så man packar det så bra som möjligt. 
 
Sen att jag började köra mitt i två vänliga själars vägbeskrivning, att en arbetande man på Mc Donalds tjuvlyssnade på oss när jag snackade om att lämna tillbaka kalla pommes och han sa att "så får man inte göra", att vi längtade i en vecka på att få äta alla kakor vi hade med oss idag, att vi pratade sönder, att vi skrattade tills ett sexpack bildades.. ja, allt det är en annan historia. 
 
Riktigt glada är vi iallafall över allt vi har fått in, fanns väldigt fina saker (inte för att vi hunnit gå igenom allting än, men det vi såg när vi öppnade påsarna), och tackar alla så hemskt mycket! Tror inte vi behöver samla in fler kläder, leksaker och skor, iallafall inte tills vi rensat igenom allt och vet vad exakt det är vi har. 
 
Det tog bara mig och min bror ungefär 20 minuter att få ut allt ur bilen och lägga in det i källaren. ABOW.
Kort och gott var det en fet dag och jag hade riktigt roligt. Fler roadtrips med denna människa, tack!
 
 

jer sve ti nebo vrati, neko gore to vidi sve

Jag hatar torsdagar. Jag gör verkligen det. Det är en väldigt intensiv dag, med väldigt korta raster och väldigt långa och tråkiga lektioner. Man blir helt slut i huvudet och innan sista lektionen ville jag bara sätta mig och lipa typ. Nej, kanske inte riktigt så men nästan. Idag bröt jag mot min nyttighet och tog en toffee, toffeefe, tofeefe, toffeffe ELLER HUR FAN DET NU STAVAS. Får damp. Tillverka godsaker som man kan stava till!!!
 
Nu över till vårat projektarbete. Idag ser det ut såhär på kontot och det bara växer och växer. Stör mig på den där 50-lappen som fattas för 3000, men annars rullar det på! 
 
 
Jag ber er igen, om ni har någon möjlighet att bidra med pengar så gör det! 3000 kr är bra, men det är inte tillräckligt för den hjälpen vi vill kunna ge. Bättre kan vi! Även leksaker och kläder är uppskattade, och jag hoppas att ni hör av er.
Tack för det ni gjort hittills! Jag och Jelander är mycket mycket glada. 
 
Nu ska jag fortsätta med mina bullar och vänta spänt i 55 minuter på att min älskade Revenge-serie gör debut på TV igen. Wiiiii.

Sarajevos barn 2

För att gå in och stödja vårt projektarbete, få information eller kontakta oss, KLICKA HÄR. Gruppen har över 500 medlemmar, vi har redan fått in pengar, leksaker är på gång och även kläder! Blir så glad av människor som vill hjälpa till, TACK, ni gjorde verkligen min kväll. Trodde inte vi skulle få så mycket positiv respons. Imorgon öppnar vi ett nytt bankkonto så alla som vill bidra med pengar kan föra över dit. 
Har även en ny kategori på bloggen, där alla inlägg som handlar om detta hamnar. Taggad!
Love you all.

Sarajevos barn

Nu så är det officiellt. Jag och Josefine håller på med vårt projektarbete som går ut på att samla in så mycket pengar och leksaker som möjligt som vi sen ska skänka till behövande familjer i Bosnien, när vi åker ner i mars. 

Det finns väldigt många familjer som har det väldigt jobbigt, som inte kunnat bygga upp sina hem efter kriget igen och som inte har pengar till mat eller tillgång till vatten. Det finns sjuka föräldrar som inte har råd med medicin och behandling. Dom familjerna består också utav barn, som får gå runt i gamla och trasiga kläder och som varje dag lever med oron inför morgondagen. Barn som inte har chansen att vara just barn. Deras vardag borde vara fylld av färg och skratt, inte vara svartvit och skrämmande.
 
Vi kan inte hjälpa alla, men vi kan hjälpa några. Vi vill göra familjernas situation bättre, vi vill ge dom pengar så att dom med säkerhet vet att dom inte kommer vara hungriga imorgon. Vi vill ge barnen något att sysselsätta sig med, vi vill ge dom leksaker och vi vill så gärna se ett leende på deras läppar.
 
Så, vårt uppdrag nu fram till mars är helt enkelt att hitta sponsorer, föreningar och organisationer som vill hjälpa till MEN även privatpersoner som vill bidra med något. Vi (och dessa familjer) skulle uppskatta det så himla mycket, om ni ville hjälpa till. Små summor så som 50, 100 kronor är fortfarande pengar, det betyder inte mycket för er men det skulle göra stor skillnad för dom. 
 
Om ni har gamla leksaker (som dock fortfarande "fungerar"), eller en slant över så snälla, tveka inte med att höra av er! Vi behöver all hjälp vi kan få med insamlingen. Kommentera i kommentarsfältet eller skicka mail till Lamijaah__@hotmail.com.
 
Vill inte alla vara anledningen till ett litet barns leende?