min tid i rampljuset är snart över

Eftersom jag har varit så rolig live den senaste tiden (fråga min syster om vi skrattade igenom 5 timmars bilresa till Sthlm eller inte), tänkte jag testa lyckan med min blogg igen. 
 
Så okej, jag började skriva värsta skojsiga inlägget om mina besök på vårdcentralen den senaste veckan och min nyupptäckta allergi, men hur jag än skriver så får jag inte fram det roliga. 
Inte för att det inte hände något roligt, mer så att jag inte minns hur man uttrycker sig på ett roligt sätt med ett tangentbord och en skärm framför mig. 
 
Det är slut.
Over.
Jag har tappat det helt.
 
Cry baby, cry....

365.

 
But you held your pride like you should've held me. 
 
 
One heartbreak is like a thousand lessons.
Loving again is learning them. 

sta je cirkuzaneru, sta me tako gledas? kao da nikada nisi vidio djevojku za kojom ces patiti celog zivota?

 
Sav prodrhtis prijatelju kada cujes to njeno posebno ime, to ime koje vise volis od svakog imena na svijetu. Pa na trenutak se sjetis svega, sjetis se njenih prekrasnih ociju, onog njenog ludjackog smijeha koji te je najvise veselio.. I kada prodju sjecanja ostane samo neopisiva bol koja te prodire cijelog, i na kraju se sjetis tog zadnjeg dana kada si se prestao da boris za nju, i pustio je da ode. Da bar nisi, prijatelju, sada bi je imao i volio kao prvog dana. 
Ali nema je prijatelju, otisla je zauvijek.
 

srce ludo je

Heheeee, okej vi hördes inte alls om en vecka. Snarare två, men vet att det är lugnt med er.
Har dock insett att bloggen inte längre är min bästa vän och jag har glömt hur man skriver (o)meningslösa, (o)tråkiga och (o)seriösa inlägg. 
Därför, mina kära vänner, kommer jag antagligen inte blogga mer heller som jag gjorde förr. Vi kan säga att det är ett preliminärt beslut, för jag kommer säkert ändå slänga in typ hundra inlägg till bara för det. 
 
Är iallafall hemma och har damp.
 
Får man nämna hur bäst och svettig sommar jag har haft eller?
 
 
Bara några av alla sisådär 6000 bilder jag tog under två månader. Fattar inte varför kontrasterna på dom blir så dåliga så fort dom kommer upp på blogg.se men ni får leva med det. Nu ska jag leka svår igen och inte höra av mig på hundra år.