“- A bila je ono, što se samo jednom ima.”

Klockan är kvart i nio en fredagskväll och jag är redo för sängen. Det är helt sanslöst men jag känner mig medvetslös och hjärndöd (egentligen inget ovanligt), och alla mina celler slutade arbeta redan för några dagar sen och ropar efter sömn. Har nog aldrig varit såhär slut i hela kroppen och jag längtar tillbaka till skolan. 
Så ska leka Törnrosa lite nu och jag planerar att sova i 40 timmar, så ni vet vart ni har mig liksom. Ni behöver inte gå runt och bli oroliga för min skull ju.
Godnatt på er alla, är faktiskt inte det minsta avundsjuk på er som är ute och roar er. Tycker mer synd om er för att ni inte får sova så sött som jag kommer göra inom 5 minuter. 
Pussochkram. Jethebro.
 

och omg, måste bara dela med mig av världens längsta och finaste stih

“Hej.. Ja sam. Obećao sam da neću da zovem, znam. Ali ne mogu. Izvini, jebiga, znam da sam kreten i znam da te smaram i znam da nemaš više živaca i želje da čuješ moja opravdanja, ali moram bar još jednom da ti kažem sve.
Okej, možda sam pijan i možda ne znam šta pričam, možda čak i pričam nepovezano, ali bar slušaj. Slušaj i ćuti. Vidiš, otkad si otišla, sve na svijetu me podsjeća na tebe. Na početku krivio sam naviku, neku staru potrebu, ubjeđivao sebe da će sve to proći, i da je i tebi isto tako. Ne umiješ da lažeš, ne pokušavaj da poričeš. I onda je tebe prošlo. Više se nisi sjećala mene. A ja sam i dalje opsesivno tragao za tvojim pogledom u gomili, još uvek sam se okretao za svakom djevojkom koja se smijala slično tebi. Promjenio sam ih mnogo. I previše. Nisu to bile loše djevojke. Bar ne sve. Neke od njih bi bile i savršene, da ih nisam uporno upoređivao sa tobom.
Đubre malo, je l’ ti znaš da ne postoji nijedna koja sliči tebi? Ili se smiju premalo, ili previše, ili pričaju premalo… Doduše, ti nikad i nisi prestajala da pričaš, teško da će te u tome iko prevazići.. Nebitno. Uvijek im je falilo nešto. Nešto što sam nekada našao u tebi. Ima već par mjeseci kako više i ne pokušavam da ti nađem zamjenu. Nađem bilo koju, smuvam je na neke glupe fore i posle se pravim da je ne poznajem. I onda se molim da ti ne saznaš, jer znam koliko mrziš takve likove. A sebi jedino ne smijem da dozvolim da me i ti zamrziš. Ali, moraćeš da mi vjeruješ na riječ kad kažem da se svi ti kreteni samo trude da zaborave nekog. Kao što ja imam tebe, i oni imaju nekog koga nisu cjenili dok ih nije zaboravio i izbacio iz svih misli i uspomena. Nekog koga, jebiga, vole, koliko god se uzaludnim to činilo. Jeste, volim te. I, jeste, trebalo je da dođe ono “prekasno je” da bih ti to rekao. I ja i ti dobro znamo da sam ja jedan izgubljen slučaj..Ali mi opraštaš, zar ne? Kao prije što si opraštala? Možda te je zato tako teško zaboraviti. Isuviše teško se zaboravljaju oni koji su ti jedini vjerovali. I poslije svega, samo to mi je potrebno da znam.. Je l’ mi još vjeruješ? Vjeruješ u sve što sam ti rekao? “
Ćutala je dugo. Prepoznao sam sve što sam htio da znam u toj tišini.
Konačno, čuo sam opet njen glas, pomalo uspavan, umoran od svega.

“Ne.”
I prekinula je vezu.

budi mi ponosna na nas, i nemoj na los glas da potones

Jag tänkte bara titta in här med ett litet inlägg och visa alla att jag faktiskt fortfarande lever, fastän man kan tro det motsatta. Jag andas på som vanligt så det är inga konstigheter med det. Bloglovin verkar dock tycka att folk inte borde läsa min blogg mer eftersom den inte meddelar när jag har nya inlägg, sen kommer 500 på samma gång, men bortsett från det är mitt liv helt okej.
 
Jag jobbade hela helgen och fram tills igår, man blir helt slut i huvudet när man 6 dagar i rad vaknat klockan 5 och är på sjukhuset tills 16. Sen kommer man hem och känner inte för att göra någonting alls. Möjligtvis kanske gråta lite och äta mycket. Men jag kämpar på, har ju bara denna och nästa vecka kvar och det har gått otroligt snabbt. 
 
Idag på min första lediga dag på etthundrasextiosju dagar känns det som, träffade jag min före detta bättre hälft. Inte mycket har förändrats mellan oss, fortfarande kan vi skratta åt ingenting och prata om allt mellan himmel och jord utan att tveka. Det är någonting med henne, och hade ni frågat mig för tre år sen hade jag sagt att jag ger min högra hand för henne. Det kanske jag fortfarande gör iofs, bara det att jag är lite försiktigare nu med just höger hand eftersom jag insett att jag inte kan skriva med vänster. Då var man ju ung och dum och lovade bort vad som helst.
 
Det vi gått igenom på olika håll under de senaste åren är i princip samma saker. Det är rätt konstigt ändå att gå från att vara som systrar, siamesiska tvillingar, och veta allt om varandras liv, till bara ett "hej" och ingen aning om alls vad som pågår.
Men det var dags att ta tag i allting igen och det fick mig att inse hur mycket jag saknat henne och hur viktig hon var för mig. Hon fanns där dag och natt under dom där åren när man behöver någon som mest. Jag kunde henne innan och utantill och vi gick igenom så mycket tillsammans. Och hade så otroligt kul att vi aldrig för en sekund slutade skratta. Möjligtvis för att hämta andan då och då.
 
Men hon var speciell, och kommer alltid att vara det. Så idag är jag nöjd. 
Nu ska jag sova och se vad en spännande morgon bringar tomorrow.
 

Gusten nacke enligt autocorrect

Ska ju egentligen stå guten nacht i rubriken men det tyckte inte min telebobo.

Att kunna ställa klockan på 7 imorgon är lyx för mig efter så många morgnar som börjar 5. En redig sovmorgon kan man säga. Helt underbart.
Nu ska vi bara få nationella överstökat också och sen gå vidare med att göra ingenting när man måste göra allting. Nu svamlar jag lite. Måste vara uppspeldheten över sovmorgonen. Yeahhh.

missförstånd, hot och värdecheckar

Fick precis höra av min gulliga svägerska att jag är dålig för Esmas uppväxt och att jag traumatiserar henne för livet.
 
I helgen när min bror ringde mig så svarade jag med "abbonenten du söker kan inte nås för tillfället..". Han la på efter att han kastat ur sig ett litet "aeee fan.." och efter att ha provat en gång till gav han upp och ringde Enida istället. 
Så idag när han ringde till mammas mobil snodde jag den rätt snabbt och svarade as usual med abo-mente. Hade det varit Eldar hade han lagt på direkt (han brukar gå på sånt) eller sagt "ha-ha så rolig du är". Men jag märkte att något var fel, för det blev helt tyst på andra sidan luren ett bra tag. Så från ingestans hör man en mjuk, liten, osäker och försiktig röst "hejdå.."
 
När jag hörde att det var min bebis som hade ringt (det tänkte jag ju inte på, för hon brukar aldrig ringa sådär själv, någon ringer alltid åt henne först isf), så tyckte jag helt synd om henne och började gapa och ha mig, och säga att faster skojade lite för hon trodde det var pappa. 
För hon fattade inte vad som höll på att hända, hon trodde väl jag var någon svensk, okänd människa och hon blev typ handlingshandikappad och visste inte vad hon skulle göra eller säga. Kanske rentav blev rädd.
 
Jag vet att Majsa egentligen bara säger så för att jag sa att jag skulle ta hennes rabatter hon fick från H&M för 550 kr. Hon vill få ut mig ur deras liv innan jag lägger händerna på dom och nu har hon anledning till det.
Men jag vill ändå be om ursäkt såhär officiellt till min bebis. Så hon kan läsa detta om 20 år aBd och förstå att faster djupt ångrar detta och att jag egentligen inte alls är dålig för hennes uppväxt. 
 
Majsa kan också läsa det här imorgon och veta att jag svänger förbi efter mitt nationella i svenska, för att plocka på mig lite värdecheckar. Inte illa med 550 kr. Hade du inte sagt sådär hade jag inte tagit dom. Men nu du!

gammal, äldre, Lamija

Om exakt två månader fyller jag år.
Jag har ett sätt att se på min mognadsgrad och jag måste säga att jag utvecklats fantastiskt bra. För 5 år sen började jag räkna ner till min nästa födelsedag direkt samma dag som jag fyllde. Men jag har trappat ner med det, och senaste året så började nedräkningen där någonstans i oktober kanske. Då längtade jag ju som ett lejon (tänkte jämföra mig själv med ett annat djur nu eftersom resten börjar bli utslitna), skulle ändå fylla 18. Men idag så slog det mig att det är exakt två månader kvar och jag har inte ens tänkt tanken på att räkna ner. Och jag kommer inte göra det heller. 

Det betyder att jag för varje år blir snäppet mognare. Inom detta området om inte annat, iallafall. Det känns bra i magen. 
 
Något som inte känns bra är att jag fyller 19. När min syster fyllde 19 tyckte jag (som då var 15) att hon var världens största tjej typ. Gammal och redo att sparkas ut ur huset. Mogen, fullvuxen och redo att ta ansvar och börja på högskolan. Och när hon väl började där så tyckte jag, wow, vilken fantastisk tjej. Nej inte riktigt men nästan. 
 
Iallafall, poängen här är att jag fyller 19 och efter det springer tiden iväg och innan jag vet av det själv så är jag 20. Sen blir jag 100 och dör. Lite så känns det. Jag är inte redo för det här med högskolan. Jag är inte redo att fatta mina egna beslut och bestämma min framtid just nu. Jag är liksom inte redo för att bli 19. 
 
Men jag är fett redo med presenter. Bifogar en lista till alla mina läsare, ett Word-dokument på inte så många sidor. 99 rättare sagt. Inte alls mycket. Så det är bara att börja köpa in. Förväntar mig något fint utanför min dörr också den 22 januari 2013. 
 
Tack för att ni är så förstående och givmilda. 

det sved rätt mycket på kontot

Idag köpte jag en kamera, men vet inte riktigt hur nöjd jag är med den. Någon som har erfarenhet av Sony DSC-HX10V och vill berätta lite om den? Annars kan ni väl bara dissa mitt kommentarsfält så som ni brukar göra. Då känner jag mig älskad.

what's wrong with me?

Alltså hur dum får man vara? Tog ut linserna, tvättade av dom, la in dom i behållaren.. Och utan att tänka tar jag hela behållaren och häller ut allt rätt i papperskorgen.

Varför gör man något sånt?

Good luck finding your linser bland allt bajs. Omg. Tur att jag har ett nytt par jag kan ta, fastän dom här var rätt nya.

Aja.. Efter 4 dagars ledighet återgår jag till det gamla vanliga. Alarmet på 05:15 och hela dagen på sjukhuset. Yeey.

when it describes you, and touches the heart

“- Nemoj to da radiš!
- Šta radim?
- Ubijaš se polako. Glumiš lažnu sreću, a ustvari…
- Ne glumim ja ništa.
- Znam te. Glumiš, i to jako dobro. Skoro da si i mene zavarala. Ali sreća pa te ja jako dobro poznajem i znam šta ti je. Fali ti. Sve njegovo ti fali. Priznaj.
- On više ne postoji.
- Ne laži. Postoji. Sakrila si ga u svoje srce. Svaku noć kada legneš, razmišljaš o njemu. O svemu što ste prošli.. 
skupa. Znam ja sve.. I da plačeš zbog njega, još uvijek. Samo se pretvaraš da je sve u redu. Sad’ ti kažem, to možeš prosipati nekome ko te ne zna tako dobro kao ja!
- Dobro, i?
- Pomiri se s tim’ da ste vas dvoje završili. Ovaj put tvojom voljom! Hoću onu staru tebe, uvijek nasmijanu, sretnu, bezbrižnu. Hoću da vidim OSMIJEH na usnama. Nedostaješ nam takva svima, vjeruj mi!
- Te više nema. On je ubio.

min mamma har skaffat iPhone 5

Och jag vet inte om det är nu jag borde hoppa.
 
"Vänta vänta, vart tryckte du nu?" "Vad betyder det, vad händer om jag drar här? Vadå, så den låses upp? Är du säker?" "Vänta lite, så du menar att den är låst nu när den ser ut såhär?" "Kommer du att förstöra något nu när du gör sådär?" "Lamija du måste ha tålamod, jag är inte van vid det här"
 
Nej, det har du gjort klart för mig att du inte är. Tror att den kommer gå sönder bara man kollar på den typ.

"čuvam te srećo, i uvijek ću.. znaš i sam..”

Nije mi stalo do tebe baš nimalo. Svaki put to kažem, ponekad sama sebe uvjerim u to. Ali, kada sama ostanem naveče, legnem u krevet i sjetim te se, sve mi se vrati. Svaki tvoj osmijeh, svaka mana, tvoje oči, fališ mi užasno i to me ubija. Onda pomislim ti si me vjerovatno zaboravio, i ja ću tebe. Bar sam mislila da hoću, al’ ne prolazi već dugo. Više nije to oblik one prolazne zaljubljenosti, ovo je ljubav. Jer volim te i zbog mana i zbog vrlina i zbog tebe. Volim te na osnovi tvoga karaktera, tvoj izgled je sada u drugom planu. Volim te. Evo priznajem, dugo mi je trebalo, cijela prokleta godina. Imali smo, znaš, ono nešto, to i ti znaš. Ali nikada nismo imali priliku ostvariti nešto više. Jebi ga, takav je život. Surov, ne pita za osjećaje, samo teče. Možda je u tome problem. Ja znam da i ti mene voliš. Jednostavno znam, vidim ti u očima. Ali, mi nikada nebi funkcionirali, i ti to znaš. I imala sam, znaš, onih prolaznih avanatura posle tebe, ali kada legneš u krevet samo misliš o jednoj osobi. Sjetiš se svih tih trenutaka, prvog poljubca. Nasmijem se, bio je presmiješan. Ali bio je s osjećajima. Znala sam da nisi mogao ostati ravnodušan posle toga svega. Nisam ni ja…
Ali krećemo dalje, idemo i nove pobjede, tako nekako. Žao mi je, nemaš pojma koliko. Nisam znala da si me volio, nisam jednostavno znala, nisam mogla. I javi mi se nekad, sjeti se stare ljubavi, sjeti nas se. Nemoj me zaboraviti, samo to. Ja tebe neću. Uvijek ću te čuvati u posebnom dijelu moga srca, tamo rezerviranog za propuštene ljubavi, propuštene šanse, popuštenu sreću. Čuvam te srećo, i uvijek ću. Znaš i sam.

helgen i bilder

 
I fredags efter jobbet åkte jag hem till bebis och firade henne lite fint. Vi hade konsert med hennes nya mikrofonstativ och sjöng och dansade som idioter i 5 timmar. Det värsta var nog när Majsa också hakade på och vi hoppade runt och skrek. Våfflor på det och operation av två sjuksköterskor. Fick ett fint ärr på benet och även deras autografer på den andra. Dom hade inga patientband förklarade dom så jag fick nöja mig med skrift på benet. Körde rally efter det och ner till Ängelhom för att hämta min adopterade syster från gröna containers (hennes hemmiljö) som kommit med flyg direkt från Hong Kong. 
 
Lördag blev det firande av Esma på riktigt med hela släkten, vi dansade och sjöng där också innan alla kom och blev helt utslagna typ. Enida satt fastklistrad vid chips- och ostbågsskålen hela kvällen och rörde sig inte en millimeter. Var skitsvårt att få bort henne därifrån och vidare till stan där vi hann med en mysig fika med våra killar Mäf och Mua som vi saknat väldigt mycket, innan vi drog vidare till bion med bror och snaha då det blev våran tur att se Breaking Dawn. Flummade sönder hela filmen, ursäkta hit och ursäkta dit, folk vände och vred på sig och stirrade på oss eftersom vi låtsades att vi inte kände varandra så dom undrade vad fan vi höll på med. Det var rätt lärorikt. Dock tycker jag inte den var sådär jättebra men det får duga.
 
Idag såg jag Bambi och hennes mamma på hal is live. Esmas första gång på skridskor och Majsas tappra försök till att bara hålla sig stående. Körde precis Enida till Ängelholm och skickade med henne hem med en grön container as usual. Min tunga och hela halsen är svullen, kan inte prata eller svälja och det känns lite som att tungan har träningsvärk. Igen. Jag äter nog för mycket. 
 
E: "Nej vi har inte hunnit träffas, hon har ju fullt upp nu med blöjor och ammar och allt."
L: "Aha han heter Amar?"
E: "Ammar." (Trycker på m:et)
L: "Aha Ammar med två m? 
E: Hon ammar honom Lamija. Och han heter Jusuf."
 
Jaha..

za samo jedan tren osvojila je nasa srca

 
Min lycka, min stolthet, mitt busfrö, min bebis och min stora kärlek. För fem år sedan kom det lilla charmtrollet till världen och stal våra hjärtan. Efter en evighetslång längtan som det då kändes som, ringde det 00.33 med en gråtfärdig Eldar som levererade nyheten. 
 
Hon var så liten, och så underbart ful nu när jag tänker efter. Såg ut som en liten apa ju. Men det blev finare efter någon dag..
 
Nej men hon var seriöst, och är, det finaste jag vet. Känslan när jag för första gången fick hålla hennes lilla kropp intill min var obeskrivlig. Jag var då inte medveten om hur mycket hon skulle komma att betya för mig. Och jag tror faktiskt inte heller att någon av oss var medveten om hur mycket hon skulle förändra hela vår tillvaro och våra liv.
 
Men hon är en riktig glädjespridare, förutom dom gångerna hon bestämmer sig för att bråka och vara jobbig. Ändå har jag skrattat åt henne så många gånger, "dedo ti si panda" (istället för dedo jeli bantas), och jag kommer aldrig  glömma den dagen då verkligen hela min värld började falla samman, och utan att vara medveten om det, tog hon min hand, gav mig ett leende och gick iväg med mig på en liten promenad och berättade hur mycket hon älskade mig. Jag bille bara sätta mig ner och gråta, det lilla betydde så mycket för mig just då. 
 
Hon har fyllt mitt hjärta med glädje så många gånger och jag kommer alltid vara skyldig henne så mycket för att hon alltid varit min säkra zon. Det är liksom hos henne man söker tröst, tro det eller ej. Hon har så mycket att ge för att vara så liten, och hon har ett så stort hjärta. Givmild, smart, vacker. Hon kommer få killarna på fall när hon blir äldre. Eller det får hon redan, så just det är väl inget att oroa sig för. Hon är sin Douglas trogen, fastän han går på skola nu och dom aldrig ses. Vad är det dom säger om den första kärleken? 
 
Haha, nu snöade jag in på något annat helt plötsligt. Men det jag vill säga är helt enkelt att mitt hjärta fyller fem år idag. Oavsett hur gammal hon blir, kommer hon alltid vara min bebis. Hon kommer alltid vara speciell för oss alla. 
 
Jag kan henne innan- och utantill. Jag kan varenda en av hennes miner och jag vet exakt vad dom betyder. Jag vet när hon slår sig och får ont men säger att det gick bra. Jag vet när hon blir osäker, jag vet när hon är ledsen fast inte riktigt visar det, och jag vet när hon är lyckligast i världen. Jag kan hela henne och jag skulle inte ändra på det för en sekund. 
 
Kan dock inte förstå att hon redan är fem. Det känns som igår när hon drog och slet i ens öra när hon var trött och man myste med henne, när hon var desperat efter nappen och när hon vinglade sig fram på sina små ben. När hon sträckte upp händerna för att man skulle lyfta upp henne och när hon log sådär fint mot en med sina två framtänder uppe och nere.
 
Grattis på födelsedagen my precious, "tekta" loves you more than you'll ever know. 

it's funny because it's true

 
Man måste egentligen känna till situationen i vår klass för att förstå detta underbara roliga. Men det kanske räcker med att säga att vi gärna vill ha uppmärksamhet hela tiden. Prata högst och höras mest är ungefär vårt motto. Samtidigt som vi tror att vi är så hilarious och att världen kretsar kring oss. Vilken den iofs gör. Så det var lite roligt.

rodio se u kanalizaciji

Men fyfan alltså, jävla svin. "Sanningen kommer alltid fram till sist". Klart som fan den gör det, varför står han då och förnekar och förvrider alltihopa då för? Shit vad äcklad jag blev helt plötsligt. Och det är såna här människor som sitter i vår riksdag? Skämmigt måste jag säga. Väldigt skämmigt.
"Det är mitt land". Ma bjezi konju jedan, sluta skäm ut dig själv och ditt land då. 
  
"Erik Almqvist uppdaterade dock sin Facebook-sida sent i natt med en kommentar om filmen. "Det förvånar mig för jag minns inget av de orden som påstås och det gör mig såklart rejält ångerfull", skriver han bland annat." 
Haha. Yeah, sure. 
 

bila je jedna od tri želje koje sam ikad imao

“I pamtim naš prvi put. Ti si se pretvarala da se ne bojiš, ja sam se pretvarao da me nije briga. Pamtim i zadnji put kad sam te video, onaj dan kad sam te zauvek izgubio. Ja sam se pretvarao da se ne bojim, tebe nije bilo briga.”
 

ako ne znas gdje ides, sjeti se odakle dolazis

Det tar emot lite att säga detta med tanke på att jag kom hem för 40 min sen och ska upp om 6 timmar för att jobba igen, men det är faktiskt rätt roligt på min avdelning. Intressant med allt det här med hjärtat, alla apparater och konstiga grejer. Var rädd att det skulle bli mycket som på äldreboendet i ettan, omvårdnad och allt det där, och det såg fett tråkigt ut förra måndagen när jag var där och hämtade mitt schema. Men alla vårdar om sig själva, jag får sticka folk i fingret och ha mig, mäta blodtryck och pilla på alla mackapärer så det är riktigt roligt. 
 
Okej nu ljuger jag. Enda anledningen till att jag har det bra där är för att jag njöt av världens godaste tårta till fikat 3 dagar i rad (en patient som åkte hem köpte två feta nöt&chockladtårtor till personalen, MUMS), och att vi idag blev bjudna på världen största smörgåstårta till kvällsmat plus Almondy toblerone och daim till efterrätt. Blev helt bortskämd första veckan så nu förväntar jag mig massa sånt resterande veckor också. Annars säger jag upp mig. 
 
Nu sleepenzi-time. Alltid lika roligt att ställa klockan på 05:15.
 

this ain’t giving up, it’s knowing where to stop

You've noticed a change. She doesn't text you as often. She never calls you anymore. When she does text you, she never says sweet things to you anymore. She takes her time texting you back. When you try and start an argument you can tell she really doesn't care. She makes you feel pathetic. Guys post on her wall and she actually replies now. You notice that she's moving on, talking to other guys and going on dates. Now you're starting to realize how beautiful she really is. She's amazing, isn't she? 
Well, too bad, because you lost her. There was a time when you were her world. But you pushed her aside. You failed to realize that unlike the rest, she wasn't afraid to walk away. She was strong enough to let go. And now suddenly you love her? Do you even know how much pain you caused her? A lot. So don't come around with your "I miss you" stuff. She's gone.

nu kanske man skulle gå och lägga sig

Ibland är jag bara så himla rolig. Som när jag är för trött till exempel. 
Idag var jag helt slö i huvudet och ögonen bara stängdes och sved hela dagen. Sista halvtimmen skulle vi sprita av ett rum och sängen för att förbereda för nästa patient. Där står jag och min handledare, och har vikt upp den 15 ton tunga madrassen så vi kan torka av den delen under madrassen också. Helt plötsligt bestämmer jag mig för att pilla lite på madrassen medan min handledare står böjd med huvudet neråt över sängen och torkar. Vips säger det och den tunga madrassen kan helt plötsligt inte stå vikt/böjd längre och hela nedre änden faller över och slår henne över huvudet. 
Shit. Då började jag skratta. Och jag skrattade, och skrattade, och skrattade, och skrattade. Och skrattade. Och kunde inte sluta. Jag skrattade så jag grät och min mascara rann åt alla håll. "Vill du få mig avsvimmad här eller?". Jag dog. Det såg så roligt ut och det lät så roligt och det var så roligt för att den faktiskt är tung och hon lätt skulle kunnat tuppa av där mitt på golvet. Vet inte vilket som var det mest pinsamma, att jag stod och skrattade och grät och att skrattet gick i omgångar upp och ner, ungefär som patienternas förmaksflimmer på telemetrin, eller att jag stod och skrattade för att jag slått min handledare i huvudet, eller att jag faktiskt slog henne. 
Fick gå hem 10 minuter efter det och tur var väl det. Tror inte jag hade klarat av en minut mer där, hade antagligen dödat någon på vägen. Ännu mer tur att jag är ledig imorgon och ska sova till klockan 5, vakna för att äta och sen sova igen. 
 
Nästan samma sak som när jag, måndag morgon efter en långhelg på förra praktiken i tvåan, dammsög hela boendet och drog ner en stol i farten och stod och skrattade i två timmar åt det lilla. Fick sätta mig ner på golvet för att jag inte kunde stå upp och jag kunde inte andas av allt skrattande. 
Det är härligt att bli så underbart trött.
 

no matter what happens, you will always be the best guy for me

Vilken pappa vaknar tillsammans med dottern en timme tidigare än vad han egentligen borde (klockan FEM istället för SEX), för att hon ska få färskpressad apelsinjuice (som han btw gör varje morgon under höst- och vintertid, utan undantag, till hela familjen), frukost och sällskap innan hon åker iväg till praktiken? 
 
Det är svårt att tävla med min baba. Det han skulle gjort för mig och mina syskon - allt ifrån små obetydliga saker till större, är ibland helt oförståeligt om jag får säga det själv. Alla föräldrar gör saker för sina barn, men det sättet som min pappa involverar sig i oss är svårt att hitta. Jag är tacksam varje dag för att jag har honom, och han har den mest snällaste, förlåtande och finaste själen, och jag är stolt över att få vara hans dotter. 
 
Jag menar, komigen. Ni försöker fortfarande komma på någon som skulle vaknat så tidigt för att göra apelsinjuice två morgnar i rad dessutom (och om jag känner honom rätt, kommer det bli varenda tidig morgon jag har under min femveckorspraktik), right? Jag behöver inte komma på någon, jag har honom på nedervåningen.
 
Min pappa är min prins. 
 
I love you till forever ends. 
 

bara en liten tanke jag hade

Jag har tänkt på en sak. Chockerande - jag vet, men iallafall.
Dom här läkarna som utbildar sig hundra år på högskolan. Går dom någon sorts kurs dom första 3 åren i hur man skriver oläsligt så ingen förstår? För då makes it sense jättemycket. Annars förstår jag inte vad det är för epidemi som härjar bland alla läkare och påverkar deras skrivegenskaper..

det var ett himla tjat om min dialekt

Vet inte riktigt vad folk vill mig den senaste veckan. Det ska snackas om min dialekt varje dag. För någon dag sen lät det "du har typ lite halvskånska blandat med något". Öh nej???? Jag har ingen dialekt. I helgen var det "asså har du bott i Värnamo nån gång för du pratar inte alls halländska utan småländska??" Öh nej???? Jag har ingen dialekt. 
Idag tjatade min handledare om att jag måste bott någon annanstans eftersom jag inte pratar halländska utan har en annan dialekt som hon inte riktigt kan sätta finger på vad det är för någon. Öh nej???? Jag har ingen dialekt. 
Dialekt dialekt dialekt.
Låter rätt kul ändå.
Dialekt.
 
Äh det har varit en lång dag. Att komma hem vid denna tiden och sen vara på sjukhuset imorgon 06.45 är underbart. Speciellt eftersom man måste åka hemifrån typ en halvtimme innan. Yesss.
Kan. knappt. bärga. mig.
 
Hade annan viktig information här också som jag nu har glömt bort. Återkommer väl när jag kommer på det. Pussochhej.
 

läskolist

    
    
 
Idag dog jag åt mig och Mäf. Haha helt rolig att hon spelar med. Fick ta bort bilderna hon skickade som jag skrattade åt, lite privatliv måste man ju ha, men annars så var resten rätt roligt också. Dvs om man förstår bosniska och våran ironi. Det vi drack igår var Redbull, vatten och Pepsi. Ändå lyckades hon bli bakis. JUHHH

samo jedna zena zna da mi snove razbije

Igår blev det Helsingborg och megakoncert, hade riktigt roligt och träffade hela Sverige känns det som, fett kul att träffa folk man inte sett på hundra år. Har sovit ungefär 4 timmar men är fortfarande taggad, det var faktiskt bättre än förväntat. Känns som att jag behövde detta, bara gå och ha kul med kompisar. Ludilooooo. 
 
Puno ko marakana, pjeva se pjesma stara (8)